Favoritfärger

Torsdag

Jag lånade min brorsas bil över dagen igår och den blev kvar här. Han smsade och ville ha den precis när min mat var klar och jag inte kunde lämna på en kvart/halvtimme, så han cyklade istället. Det ger mig ångest. Att jag inte lämnade bilen innan jag började göra mat. Fastän han lika gärna hade kunnat höra av sig en halvtimme innan han ville ha den eller bara komma hit och hämta den. Har ångest för att jag inte är mer en familjemänniska. Får ångest för en sak och den spinner vidare och tänker på nåt mer jag "lika gärna" kan ha ångest över och nu har jag svårt att lugna mig.

Försöker titta på fina bilder och andas. Det finns inget som går att lösa här och nu ändå. Det är så världsliga ting, men de får mitt hjärta att slå.

Oktober

Jag blir rädd när jag hör någon i trapphuset och dörren inte är låst. Hjärtat slår så hårt och jag tänker på med vilken ilska mina knytnävar skulle behöva ha för att ha en chans om det kom in någon här.

Jobbångest

Jag är ju arbetssökande. Alltså för det första vill jag bara säga att jag verkligen trodde att jag mådde bättre nu. Men skrev just in mig på stans rekryteringsenhet och herre gud vad jobbigt det var. Men efter lite tårar och hjärtklappning så skickade jag iväg nån sorts anmälan men med bara en referens istället för två som de ville. Jag orkade (själsligt) inte ens maila till referensen i fråga och höra om det var okej. Nä nån måtta får det vara. Vi kan inte utsätta detta lilla hjärta för hur mycket påfrestning som helst.

Bloggpost 1, testing, testing

Jag sökte på "dikt hemsida" eller nåt på Google för jag ville stalka reda på en hemsida som en vän brukade lägga upp dikter på. Istället hittade jag en annan diktsida som jag försökte mig på för några år sedan. Layouten är helt tokig. Liksom, den ser ut som hemsidor gjorde i tidernas begynnelse. Jag tror att det var något i det hela som lockade mig när jag signade upp mig men vad i helvete vilken strulig sida att navigera på. Loggade in men gav upp lika kvickt igen. Lunarstorm för poeter, så konstigt (men fint) koncept.

I varje fall så är jag världens fegaste och "hemlighetsfullaste" person, dvs jag skäms och får ångest och prestationsångest över allt jag skapar, skriver eller fotar. Inte över sakerna i sig, men att dela med sig av dem till andra. Men. Skam den som ger sig. Jag vill bli bättre, så då får det bli såhär så länge.

Hej bloggen, trevligt att råkas.