Sleepless in seattle

Jag mådde så dåligt och kände mig så dysforisk och inte som mig själv och hade druckit nån öl och var rädd att jag inte skulle kunna somna, men lyckades ändå. Sen plingade det på dörren och jag vaknade heltvärt och blev superpigg och anxious direkt och nu har det gått en timme och jag kan inte somna om och det gör mig ännu mer anxious och gör det ännu svårare att sova. Hela Paris-grejen har varit i magen hela dagen och kommer liksom aldrig därifrån helt heller. Allt sitter liksom i kroppen och jag har ont i benen och allting skaver. Jag försöker titta mig själv i spegeln för det brukar hjälpa ibland, få mig tillbaka till verkligheten.

Listigt

Okej jag är stabilare nu. På nåt sätt har det varit en omtumlande dag. Har bott på annan adress en månad och bor nu "hemma" igen. Det är nåt himla jobbigt i det hela. Men ett steg i taget för att trampa sig ur kvicksanden. Såg någon som gjorde en minilista på några mål den ville uppnå och jag älskar ju listor så jag skriver också en tänker jag.

Saker att göra:

• Skriva in mig på arbetsförmedlingen
• Hitta ett jobb
• Leta lägenhet
• Sälja saker/kläder jag inte använder
• Äta mer veganskt
• Gör nåt ideellt. Gå med i en förening eller whatnot.
• Umgås mer med kvinnor.
• Klara av hösten

Måndag kväll

Nu har jag svårt att andas. Hur ska jag ta mig härifrån. Jag kan inte bo här. Jag får inget jobb. Jag kan ingenting. Hur ska jag kunna flytta utan jobb. Hur ska jag kunna få jobb utan att flytta. Jag orkar inte.

Torsdag

Jag lånade min brorsas bil över dagen igår och den blev kvar här. Han smsade och ville ha den precis när min mat var klar och jag inte kunde lämna på en kvart/halvtimme, så han cyklade istället. Det ger mig ångest. Att jag inte lämnade bilen innan jag började göra mat. Fastän han lika gärna hade kunnat höra av sig en halvtimme innan han ville ha den eller bara komma hit och hämta den. Har ångest för att jag inte är mer en familjemänniska. Får ångest för en sak och den spinner vidare och tänker på nåt mer jag "lika gärna" kan ha ångest över och nu har jag svårt att lugna mig.

Försöker titta på fina bilder och andas. Det finns inget som går att lösa här och nu ändå. Det är så världsliga ting, men de får mitt hjärta att slå.