Hemmet

Jag var hos en bekant på fest i helgen. En vän till mina vänner som jag umgås med ibland. Har en komplicerad relation till personen i fråga efter ett par fester jag inte blev bjuden på osv osv. Det är en annan historia men kan sammanfattas till att jag har svårt för att bli selektivt bortvald av vänner/vara den ende som ej är bjuden osv sedan barndomens glada dagar. 

NÅVÄL. Som sagt, en annan historia. I helgen var jag borta på fest. Och det var en så himla fin lägenhet, den var stor, det var superbra planlösning, den var lagom 60-talssliten och de hade inrett så himla fint. Något av de jobbigaste för mig alla dessa år är att jag aldrig har haft ett helt eget hem som jag har kunnat bo och inreda. Det är jobbigt att flytta hem igen för tredje gången. Det är jobbigt att ha ett rum att röra sig på, med sängen som enda yta att sitta på och med saker från golv till tak. Det finns ingen chans att få ordning för det finns ingen plats. 

Jag vill bara ha ett badrum. Med mina egna handdukar. Med min tvålkopp och mina duschprylar. Jag vill ha en egen hörna för smink, matchande färger i köket och väggarna fulla med tavlor, tyger och bilder. 

Det är nåt av det jag vill ha mest nu.