Sleepless in seattle

Jag mådde så dåligt och kände mig så dysforisk och inte som mig själv och hade druckit nån öl och var rädd att jag inte skulle kunna somna, men lyckades ändå. Sen plingade det på dörren och jag vaknade heltvärt och blev superpigg och anxious direkt och nu har det gått en timme och jag kan inte somna om och det gör mig ännu mer anxious och gör det ännu svårare att sova. Hela Paris-grejen har varit i magen hela dagen och kommer liksom aldrig därifrån helt heller. Allt sitter liksom i kroppen och jag har ont i benen och allting skaver. Jag försöker titta mig själv i spegeln för det brukar hjälpa ibland, få mig tillbaka till verkligheten.

Allt jag vill ha är ett himla badkar

Jag skulle vilja bo i en lagomt sliten 60-talslägenhet, med stort badrum med badkar. Det ska vara speglar prick överallt och mer tavlor än tapet.
När jag mår dåligt ska jag bada i badkaret och lyssna på Drugs don't work och kanske dricka ett glas vin.
Jag ska sitta vid köksbordet och måla. Kanske orkar jag börja läsa igen. Jag kanske har en planta eller två. Lagar vegetarisk mat och tittar på svtplay. Stickar sockar på hösten.

Ni vet.

Dag två

Nu är det andra dagen jag är hemma hemma. Jag sover länge, äter frukost och håller sedan hus i sängen resten av dagen. Jag kanske ska kolla på serier idag. Sticka lite.
Imorgon fyller ett fint barn i min närhet ett år, så då ska jag iväg på kalas. Det känns skönt att få åka iväg lite. Åka tåg, promenera i en annan stad. Ska komma ihåg att slå in paketen bara. Jag gillar såna sysslor. Pyssla men med en mening bakom pysslet. Nog för att jag inte slår in så fint eller bra men det är skönt att göra sysslan i alla fall. Allt som distraherar en.

Jag skulle vilja engagera mig i nån kvinno- eller tjejjour men jag vet inte helt hur jag ska gå till väga. Tänkte att jag ska kolla upp lite sånt i dagarna. Tror också att jag bestämt mig för att gå på arbetsförmedlingen imorgon innan jag åker till kalaset. Försökte skriva in mig igår men äh jag vet inte om jag fattade nåt.

Jag och min syster pratar om att åka och träna men jag får sån förlamande känsla och kan bara ligga stilla. Går inte ut och går som de gör, det går bara inte. Får panik av tanken.

Listigt

Okej jag är stabilare nu. På nåt sätt har det varit en omtumlande dag. Har bott på annan adress en månad och bor nu "hemma" igen. Det är nåt himla jobbigt i det hela. Men ett steg i taget för att trampa sig ur kvicksanden. Såg någon som gjorde en minilista på några mål den ville uppnå och jag älskar ju listor så jag skriver också en tänker jag.

Saker att göra:

• Skriva in mig på arbetsförmedlingen
• Hitta ett jobb
• Leta lägenhet
• Sälja saker/kläder jag inte använder
• Äta mer veganskt
• Gör nåt ideellt. Gå med i en förening eller whatnot.
• Umgås mer med kvinnor.
• Klara av hösten

Måndag kväll

Nu har jag svårt att andas. Hur ska jag ta mig härifrån. Jag kan inte bo här. Jag får inget jobb. Jag kan ingenting. Hur ska jag kunna flytta utan jobb. Hur ska jag kunna få jobb utan att flytta. Jag orkar inte.

Hemmet

Jag var hos en bekant på fest i helgen. En vän till mina vänner som jag umgås med ibland. Har en komplicerad relation till personen i fråga efter ett par fester jag inte blev bjuden på osv osv. Det är en annan historia men kan sammanfattas till att jag har svårt för att bli selektivt bortvald av vänner/vara den ende som ej är bjuden osv sedan barndomens glada dagar. 

NÅVÄL. Som sagt, en annan historia. I helgen var jag borta på fest. Och det var en så himla fin lägenhet, den var stor, det var superbra planlösning, den var lagom 60-talssliten och de hade inrett så himla fint. Något av de jobbigaste för mig alla dessa år är att jag aldrig har haft ett helt eget hem som jag har kunnat bo och inreda. Det är jobbigt att flytta hem igen för tredje gången. Det är jobbigt att ha ett rum att röra sig på, med sängen som enda yta att sitta på och med saker från golv till tak. Det finns ingen chans att få ordning för det finns ingen plats. 

Jag vill bara ha ett badrum. Med mina egna handdukar. Med min tvålkopp och mina duschprylar. Jag vill ha en egen hörna för smink, matchande färger i köket och väggarna fulla med tavlor, tyger och bilder. 

Det är nåt av det jag vill ha mest nu. 

Att läsa, skriva och minnas.

Jag läste jämt förut. Läste snabbt, ofta och mycket. Nu klarar jag knappt av några rader. Värst är skönlitteratur. Någonting påhittat. Där jag måste skapa en värld. Det som är jobbigast för mig är oftast den främsta anledningen till att människor läser, så var det för mig med. Nu kan jag inte skapa nya världar. Jag kan knappt tänka på något mer än nuet. Kan inte fantisera. Kan inte skriva nåt annat än mina känslor.
Jag saknar att läsa så himla mycket. Att äga ett språk igen. Jag tappade det när jag inte kunde läsa längre. Minnet svek mig och jag kunde varken stava eller rätt grammatik.
Tre år av universitetsstudier utan att kunna läsa. Utan att kunna skriva. Inte kunna koncentrera sig i längre än en kvart. Att veta att det finns där inne, att det funnits, och funnits bra. Att man en gång varit bra på det. Att läsa, skriva, tänka, minnas. Jag mindes allt. Nu minns jag inget.

Jag saknar att läsa så himla mycket. Det är nog det jag ser fram emot mest med framtiden. Med att må bättre en dag. Kunna koncentrera mig.